Ja – våldet är en konsekvens av en oansvarig och kostsam politik

När skribenten Sakine Madon på twitter tidigare idag skrev ”Ytterligare en dödsskjutning i Malmö. Vad fan händer?” så kände jag bara mycket ytligt till det specifika mordet. Jag tolkade dock Sakines tweet som en retorisk fråga kring den kriminella utvecklingen i Malmö i stort den senaste tiden och svarade utifrån det:

Jadu, vad är det som händer egentligen? Som man sår får man skörda? Som man bäddar får man ligga? Typ. Okänsligt och drygt? Måhända.

Innan jag går in på vad jag avsåg vill jag klargöra två saker.

1. Twitter är inget bra forum för dylika reflektioner eftersom man inte ges utrymme att lägga ut texten, nyansera och förklara mer specifikt vad man menar. Detta ger spelrum åt diverse professionella vantolkare att fritt lägga in sina egna fördomar och politiska värderingar för att i nästa stund producera svårt förvridna artiklar i ämnet. Inte bra. Orutinerat av mig. Beklagar.

2. Ja, även bortsett konstaterandet av twitters inbyggda klumpighet ovan så var det såklart obetänksamt formulerat av mig. Ibland när man skriver till människor på tvitter så missar man att tänka på det faktum att alla som läser inte känner en och därför inte kan läsa vad man skriver i ett korrekt ljus. Ingen som har den minsta kunskap om vem jag är, vad jag tycker och hur jag ser på andra människor skulle få för sig att ens för en sekund tro att jag med orden ”som man bäddar får man ligga” avsåg det specifika mordet. Det vore mig helt främmande att tala så om en mördad människa – alldeles oaktat orsak till mordet. Det är givetvis min miss och mitt ansvar att jag inte förutsåg denna möjlighet till vantolkning. Jag har alltså inte avsett kommentera dagens mord, varken nu eller tidigare idag. Sanning att säga så kände jag inte ens till något om mordet vid tillfället för tweeten, annat än just att det begåtts.

Vad menade jag då, och varför skrev jag som jag skrev?

Detta är egentligen helt frikopplat från Sakine Madon som jag snarare uppfattar som en nykter och sund röst i samtalet, även om vi inte alltid håller med varandra politiskt. Kanske var det också därför jag blev lite extra upprörd över hennes tweet.

Jag är så fruktansvärt utled på den förvånade ton som regelmässigt hörs från främst liberalt och socialistiskt håll när man diskuterar problemen i till exempel Rosengård, Rinkeby eller Ronna. Man uttrycker på allvar förvåning över hur det kunnat gå så här illa. Man verkar uppriktigt överraskad över att det som Sverigedemokraterna påpekat under många, många år faktiskt verkar stämma. Överraskad över att det där med massinvandring i kombination med en kravlös, självförnekande och mångkulturalistisk politik faktiskt leder till splittring, enklaver, organiserad brottslighet, våld, och så vidare. Överraskad över att mångmiljardkostnader på ett ställe i statsbudgeten faktiskt tar resurser från ett eller flera andra ställen.

Låt mig berätta en sak: Det är inte förvånande eller överraskande. Alls. Och jag tror ni vet det, innerst inne. Jag tror att den allra största delen av den förvåning som uttrycks är en sorts undermedvetet försvar, ett sätt att undgå att behöva hantera det logiskt oundvikliga – att man själv, i och med de politiska idéer man förfäktar, faktiskt bär ett ansvar för dessa idéers konsekvenser.

Förutom det faktum att gruppen invandrare är överrepresenterade eller till och med kraftigt överrepresenterade som förövare i många brottskategorier så är faktiskt inte säcken med pengar bottenlös. De tiotals miljarder man varje år väljer att spendera på en alltmer ohållbar invandringspolitik kan man inte samtidigt lägga på kriminalvård, psykvård, polis, rättsväsende och så vidare. Det är tråkigt att det återigen behöver påpekas men det finns alltså inte oändligt med ekonomiska resurser.

Jag tillhör dem som villigt problematiserar orsakerna till varför invandrare, eller andra grupper för den delen, är överrepresenterade i brottsstatistiken. Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att säga att varje enskild invandrare är mer benägen att begå brott än varje enskild svensk. Jag jobbar inte så, jag är inte intresserad av att demonisera eller smutskasta grupper bland annat bestående av ett stort antal skötsamma och konstruktiva individer. Det är inte poängen här. Poängen är att man försöker att inte låtsas om det tragiska faktum att den förda invandringspolitiken drabbat mitt land och dess folk mycket hårt. Man försöker gömma undan, bortförklara, skylla ifrån sig, spela förvånad…

Märk väl. Jag diskuterar gärna socioekonomiska kontra kulturella faktorer, fritidsgårdar, strukturella missförhållanden och så vidare. Alltså när vi pratar om hur vi ska få bukt med till exempel kriminaliteten i Sverige. Men när det gäller ökad brottslighet som argument mot själva idéerna om mångkulturalism och massinvandring så är de specifika individuella brottsorsakerna av klart underordnad betydelse. En mördad människa och dennes anhöriga bryr sig sannolikt föga om huruvida förövaren har en psykisk skada, taskig ekonomi eller om han har helt andra bevekelsegrunder för sitt agerande. Det gäller nog alla som drabbas, också dagens mordoffer i Malmö.

Därför räcker det för mig att konstatera att företeelserna massinvandring och mångkulturalism kostar stora ekonomiska resurser och – såklart viktigast – outsägligt mänskligt lidande, för att avgöra att jag är motståndare till demsamma.

Andra får gärna tycka tvärt om, det är till och med sunt i en öppen demokrati. Och man ska respekteras som människa, trots den åsikten, därtill ska man ha rätt att uttrycka den utan att riskera att det får konsekvenser för ens arbete, ens barn eller ens medlemskap i facket. Ja, man får vara förespråkare av massinvandring och mångkulturalism, det är helt ok! Men eftersom de faktiska konsekvenserna är väl kända så får man också ta ansvar för dem i stället för att agera förment bestört och spela förvånad varje gång facit publiceras på bästa nyhetsplats.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.