Jag tycker att Soran är olämplig i SR – men sluta sprida lögner

BildTydligen cirkulerar uppgifter om att Soran Ismail under valåret inte får jobba som programledare på P3 i Sveriges Radio på grund av att han sagt att han ”vill mörda Sverigedemokraterna”. Detta påstående är märkligt och sannolikt helt felaktigt.

Soran är i allt väsentligt en politisk motståndare till mig och andra sverigedemokrater. Det är inte tu tal om att det förhåller sig så och det är heller inte något han själv hymlar med. Jag kan, trots att jag i någon utsträckning faktiskt betraktar Soran som en vän, med emfas säga att jag tycker att han i politiskt hänseende är helt ute och cyklar. Det är för övrigt ett omdöme som jag räknar med gäller även omvänt.

I politiskt hänseende, som sagt.

Min hållning är att Sorans politiska åsikter och tydliga ställningstaganden mot vårt parti gör honom till en ytterligt olämplig programledare i ett program i public service. Detta gäller inte minst under ett valår. Det är en hållning som, åtminstone i väsentliga delar, delas av ledningen på Sveriges Radio – och i viss mån av Soran själv. Detta är också grunden till att man i samtal kommit överens med Soran om att göra en paus i samarbetet. För SRs del för att behålla den redan ifrågasatta objektiviteten, för Sorans del för att han inte vill behöva hålla inne med sina politiska åsikter.

Så långt allt väl. En medial aktör som har en särställning och finansieras med folkets licenspengar ska naturligtvis akta sig noga för att uppfattas ta ställning för eller emot något politiskt parti, det är liksom det som skiljer diktaturstaters statliga medier från demokratiers dito. (Här finns en del övrigt att önska avseende SRs medarbetare och programledare även utan Soran Ismail, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle.)

MEN, att Soran är olämplig som programledare i den statliga radion är inget skäl att sprida osanningar om honom.

Jag har umgåtts med Soran mer eller mindre frekvent i flera år. Vi har druckit öl (nåja, cider för Sorans del), fikat, lunchat och ätit middag jag vet inte hur många gånger. Helt enkelt för att vi båda uppskattar att diskutera saker med människor som tycker annorlunda. Det finns två saker som återkommer i diskussionerna och som vi är helt överens om: 1. Vi är inte, och kommer säkert aldrig bli, överens i många stora sakpolitiska frågor. 2. Det allra viktigaste är att man håller debatten på en nivå där man inte hemfaller åt våldsförespråkande eller avhumaniserande.

Jag kan naturligtvis inte gå i god för att Soran aldrig sagt vare sig det ena eller andra, vilket för övrigt gäller för alla andra personer i hela världen, helt enkelt därför att jag omöjligt kan veta detta. Men jag kan gå i god för att Soran inte tycker att man ska döda politiska motståndare, eller ens ge dem en lättare örfil. Jag kan gå i god för att Soran delar min egen rädsla inför den polarisering av den politiska debatten som vi båda upplever, där det allt oftare handlar om att ”hata” eller ”krossa” en motståndare snarare än att samtala och debattera sakligt. Det kan jag gå i god för, och det gör påståendet om att Soran skulle ha önskat livet ur mig eller någon annan på grundval av vår politiska tillhörighet mycket svårt att tro på.

Som om inte detta vore nog skäl för att sluta sprida detta sannolikt fabricerade citat, så har ursprunget till uttalandet om Sorans påstådda uttalande om att denne önskat mörda mina partivänner (uj, så krångligt det blev) nu gått ut och dementerat och bett om ursäkt för nämnda uttalande, se länk: http://www.dagensmedia.se/nyheter/radio/article3805039.ece

Om det fanns en tävling i erfarenhet att bli misstolkad, felciterad och allmänt sönderdrevad på lösa, inga, eller rent påhittade grunder så skulle den tävlingen vinnas av en sverigedemokrat. Ja, det skulle sannolikt vara idel sverigedemokrater på hela övre delen av resultatlistan. Därför borde just sverigedemokrater veta vilken hemsk känsla det är att pekas ut för något man inte sagt (eller, i förekommande fall, gjort) och därtill veta att det som står i tidningen, i detta fall Aftonbladet, inte nödvändigtvis är sant (tvärtom faktiskt).

Soran Ismail kan kritiseras utifrån det han faktiskt gör och tycker. Det är ju inte ens svårt, karln är som sagt ute och cyklar. Så låt oss göra det på samma sätt som vi önskar att våra motståndare kritiserar oss – med respekt för vad som är sant och inte sant.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.